Rasens kännetecken

Fjällkon är av utpräglad mjölktyp. Kroppsvikten kan variera mycket men ligger oftast mellan 400 och 460 kg levandevikt. Båda könen är hornlösa även om enstaka behornade, helt renrasiga djur kan förekomma. Fjällrasen har oftast vit grundfärg med prickar, fläckar, fält eller helt färgade sidor i svart, röd eller grå färg. Enfärgade vita, svarta, röda eller grå djur är dock också vanligt förekommande. Rasen kännetecknas av utmärkta torra ben och bra klövar och en i övrigt ganska gracil benstomme. Djuren har ett livligt, kärvänligt temperament, som tillsammans med den goda rörligheten och den goda fodersökningsförmågan gör fjällrasen mycket lämpad som mjölkproducent på naturbetesmarker och skogsbeten i t.ex. fäbodbruk eller ekologisk mjölkproduktion. Fjällrasen är en omvittnat bra grovfoderomvandlare. Fjällrasen visar tydlig brunst och har en god fertilitet.

Norrländsk lantras

Det Norrländska jordbruket har alltid varit präglat av kreatursskötseln eftersom det varit säkrare än växtodling. Fodertäkt på myrar och flödland har varit ett sätt att få vinterfoder till djuren ihop med lövtäckt och vartefter uppodlade landområden. Tidigt har skogsbete och fäbodbruk/säterbruk tillämpats då man velat skydda odlingarna kring bebyggelsen. Detta har format en nyfiken och ur betessynpunkt mycket effektiv lantras som verkar ha en inbyggd kompass och aldrig går vilse. Nödvändigheten av att få hem korna från skogen på kvällen för att kunna mjölka dom har även det vartefter danat en social och tillgiven koras, som om den blir domesticerad som kalv är väldigt människokär. Djur som inte var intresserade av att leta upp bete och sen komma hem var helt enkelt dåliga djur i det gamla norrländska bondesamhället.